Team Strömberg

Midnattsolsrallyt 11-12/7 -25

Vi var ju sugna på att göra ett nytt försök i MSR sedan besvikelsen 2023 med vår vita Zandra som fått stått i vila.
Tyvärr tyckte vi inte det kändes särskilt inspirerande att tävla mot bilar med dubbla motoreffekten. Folk sa: ”Ja men kör för att det är kul då!” Vi tog dem på orden och tänkte att visst kan vi köra bara för att det är kul. Därför anmälde vi oss som frivilliga funktionärer till att agera föråkare istället. Det betydde att vi slapp betala den dryga anmälningsavgiften men att vi ändå kunde köra ”för att det var kul”.
Då vi anlände Sverige redan i början på månaden hade jag tid att tillsammans med mina gubbar göra iordning Zandra för äventyret.
Men innan dess och innan vi faktiskt kommit till Sverige hade mina gubbar tillsammans med Fredrik Grahn rivit isär vår servicebil EMRik som hade en skramlande koppling. Ett riktigt omfattande jobb som krävde mycket jobb då hela växellådan var tvungen att lyftas ned. Lättare sagt än gjort på en framhjulsdriven Peugeot. Ny koppling ordnades genom mina vänner på RP Motor nere i Jonstorp. Tyvärr, turligt nog, upptäcktes att servostyrväxeln läckte så det blev att snabbt beställa en sådan åxå. RP fixade och Figge fick hämta i Karlstad igen. Vi passade på att även byta drivknutar och samtliga bromsskivor. Det blev mycket jobb och mycket av rallykassan försvann där.
Nu blev det inte många dagar kvar att göra iordning Zandra på men allt gick bra. Men så under provkörning så upptäckte jag att hon inte gick som hon skulle. Hon saknade kraft. Vi försökte hitta felet men utan framgång. Då det blev knappt med tid fick vi istället ta fram vår gröna Lazlo. Nu var det tur vi bara körde föråkare för om vi hade varit anmälda till tävlingen hade vi inte fått använda honom.

Vi hade även hunnit hämta vår röda Doris som är en begagnad Citroen ”plåtis” som vi kan sova i och ha med på våra tävlingar. Ett spontanköp som nog blev ganska bra.

Tävlingen med start och mål på Eriksbergs slott utanför Katrineholm blev ett väldigt positivt minne. Jätteroliga sträckor där vi ju kunde köra helt utan någon press. Allt fungerade jättebra och vi i teamet hade några trevliga dagar.

Incarfilmer från tävlingen hittar ni på https://ontheside.com/users/ola_stromberg
Bara att registrera sig en första gång och sedan göra en genväg till sidan så hittar ni oss där.

Rally Uppland. 2025-05-24

Det här var bara en reservtävling i Sukkacupen som endast får räknas om någon ordinarie blir inställd. Vi tyckte dock att den vi körde i Tierp förra året var så kul så det avgjorde saken.

Dessutom körde Hasse Söderström ett race i sitt STEC på asfalten bredvid där han generöst erbjöd oss Cupåkare att få delta i en sprint efter fullgjort rally. Tyvärr blev intresset noll för det men istället fick vi anmäla en Suzuki långloppsbil som Jan-Erik Eriksson hade stående. Jag hade en beg. std. motor som vi satte i och så anmälde vi ett team med bl.a. min son Peder, cupledaren Marcus Johnsen och två till. Jan-Erik fick avstå pga sjukdom men han fick agera teamchef där i depån. Häftigt nog så blev de tvåa i tävlingen. En rejäl överraskning.

Mina reservcodrivers var upptagna så jag lurade min Brittmarie att ordna hundvakt för Walter. Hon anlände till Västerås flygplats kl 8 på fredagskvällen och blev hämtad av Erik och Elisabeth i Figges husbil. De anlände i Tierp vid tiotiden. Sedan var det full fart hela lördagen med rally och racing. Vi var ensamma Sukkaåkare men arrangören bjöd generöst på sig genom att låta oss åka först i vanlig ordning. Roliga vägar och en rolig dag men intensiv.
Lite samkväm på kvällen hanns med. Tidigt Söndag morgon fick så Erik och Elisabeth skjutsa Britta till Flyget. Jag tror hon var tillbaka i vår Casa innan jag hunnit tillbaka till Frövi.

På återhörande!

Den här gången skulle vi köra onotat. Något man alltid gjorde på den ”Gamla goda tiden”. Lite annorlunda då manaldrig får köra fortare än vad man kan se. Farterna blir lägre och risken för allvarliga olyckor faktiskt lägre. Härligt att dagens ungdomsåkare alltid får börja med att köra utan noter vilket gör att de kan hantera detta jättebra.
Tyvärr så blev det en generation med förare som aldrig provat på detta och som därför menar att de inte kan köra utan noter. De är högljudda och klagar högt att vi har med dessa onotade i vår cup. Som tur är så är de inte många. Larvigt är min spontana reaktion. En rallyförare ska förutom olika underlag även klara att köra onotat.
Tyvärr slutade vår tävling redan efter åtta kilometer, men det var väldigt roliga kilometrar på bland det krokigaste man kan uppleva. Trots allt så tror jag Alva var rätt nöjd med att ha fått känna på hur det är att åka fort i en Sukka.
Det vet jag genom att ha kollat på YouTube och jämfört incarfilmer. Vi var c:a 4 sekunder före Joacim Rydin och 6 sekunder före Lucas Carlsson till vägskälet vi bröt vid. Kunde även konstatera att sträcksnabbaste och sedermera vinnare Lucas Axelsson kom 58 sekunder efter att vi stannat. Eftersom vi rullade sista biten så är jag säker på att vi var lite före även honom.
Så visst hade det varit kul om man kunnat tagit en sträckseger där redan på SS1. Jag har ju varit en slow starter.
Nu slutade det med ett rejält motorhaveri där en ventil gått av och orsakat kaos i hela motorn.

Som tur var så hade Jan-Erik Eriksson en färdig motor stående som var avsedd för honom själv. Den fick jag mycket generöst överta. Så redan Tisdagen efter satt allt på plats och provkörning gjord. Nu står ju Rally Uppland på tur.

Vi började lite trevande men sen ökade tempot och på sista sträckan (som vanligt) så fixade vi en sträckseger och kunde på det sättet behålla vår andraplats ända in i mål. Än hänger gubben med. (Fast 90 är jag inte riktigt än)

Glada nyheter.

Vi har ju fortfarande vår vita AppK Suzuki Zandra kvar. Faktiskt fick hon känna på lite vinterföre när jag tog ut henne på en avrostning i Hällefors i början på Februari. Det är ju liksom ett litet pensionskapital som står där. Förhoppningsvis behåller hon värdet och kan säljas vid behov. Men varför inte utnyttja möjligheten att ha lite kul med henne då. Hon är ju definitivt roligare än pengar på banken.
Tack vare några av mina trogna supportrar har vi därför nu fått ihop en liten budget så vi ska kunna starta i årets Midnattsolsrally igen med henne. Hon borde ju får en ny chans efter debaklet 2023. Särskilt sugna blev vi ju genom att det är Katrineholms Motorklubb som tagit åt sig att arrangera tävlingen och med HQ vid Eriksbergs slott så blev suget extra stort. Sedan beror det ju förstås på om vi får vara med.

Särskilt tack till MP5 Putte, Kjell På MP Maskin & Motor och PL Skog Pehter för den extra pushningen. Ni fick oss över tröskeln!

Sedan hoppas jag kunna ta mig till Sverige i tid för att delta i 1300 rallycups gruspremiär i Vilda Ryd Racet nere i Småländska Ryd den 26:e April. Då med vår trogna gröna Lazlo. Anmälan är redan inskickad. Brittmarie väljer att stanna hemma i Casa BriOla med Walter så det blir Torsbykillen Jim Hilmersson som ska vägleda mig igen. Nya provväxellådan från Ludde Davidsson är kollad och på plats. Lite småsaker behöver ses över såklart men jag tror mina grågubbar i Frövi fixar nog det mesta.

På återhörande!

Deltävling 6 i 1300 Rallycup kördes månadsskiftet Augusti-September. Flög till Sverige i tid för att preppa Lazlo inför uppgiften. Lite ny skyddsplast skulle dit under golvet och en hjulavskrapare skulle rätas till. Patrik Putte Pettersson tyckte bestämt att jag inte skulle starta med halvslitna däck. Så han såg till att jag hade spritt nya sulor av värsta sorten monterade. Nu kunde jag inte skylla på det heller. Återigen en ny codriver. Den här gången en Rospigg som är medlem i vår cup. Ronnie Forsberg från Österbybruk. Det betyder olika kartisar i varje deltävling hittills i år. Har ju kommit på mig själv att jag nog i vissa fall tagit lite för lätt på uppgiften att försöka vinna. Vi kör ju mest för det är kul och har ju inte känt oss ”taggade” som ju alla snackar så mycket om. Jorå, väl iväg på sträckorna så gör man ju sitt bästa men inte är det med kniven mellan tänderna. Hade det varit på den tiden det var viktigt hade man ju säkert kört nå tävlingar innan för att kolla att samarbetet funkar och åtminstone testat hur däcken kändes. Ärligt känns det rätt bekvämt att hantera det som jag gör. Men då kan man inte heller förvänta sig toppresultat. Det handlar mer om att på ett bekvämt sätt ha riktigt roligt med något man gillar så oerhört mycket. Nu for vi iväg på mycket snabba SS1 utan skyddsnät. Notläsningen fungerade helt ok men jag var säkert omedvetet lite defensiv. Sen kändes däcken ovana med tendens till överstyrning vilket gör att man blir försiktigare. Inte kul få bredsladd i 130 på stenhård väg. Sedan följde lite mer normala smålandsvägar. Men missade växlar, nåt notfel och en intercom som trilskades var det svårt få till några topptider. Inte förrän på sista SS5 som flöt på utan incidenter kunde vi notera en sträckseger. Det får väl bli ett kvitto på att sjuttiosjuåringen hänger med ungdomen. Då ska ni veta att flerfaldige Sukkamästaren Joacim Rydin har fullt sjå att hänga med några av ungdomarna han med. Summan av kardemumman blev att vi slutade fyra denna gång med efter alla småproblem. Men åtminstone jag var nöjd o glad. 

Resultat HÄR

Ytterligare ett rally skulle vi hinna köra tillsammans innan vi skulle börja köra den långa vägen hem till Casa BriOla. Jan-Erik Eriksson hade ju lånat gröna Lazlo till deltävling 4 i Kolsva så nu var han i bättre skick än när jag lämnade ifrån mig honom. Ovant igen för oss att behöva bo på vandrarhem för att kunna vara på plats kvällen före. Anmälan och besiktning tar ju en väldigt stor del av tiden inför en sån här tillställning. Alldeles för lång tid enligt mig. Väldigt resurskrävande är den också med alla funktionärer som går åt i besiktningshallen. Figge tog med sig husbilen och huserade även Stig-Åke så att dessa två kunde ge oss den service vi behövde. 

Fyra st SS på lika många mil får väl räknas som standardnorm i dessa dagar. Med startnummer 6 hade vi en relativt bra startposition. De snabbare var ju framför oss och borde ha något sämre förutsättningar pga rullgruset. 4a, 5a, 2a och 3a räckte bara till en fjärdeplats på de synnerligen omväxlande, luriga och krävande sträckorna.  Det märks nu tydligt att kurvan pekar nedåt. Men kul hade vi tillsammans och vi var nöjda med vår prestation. Att andra är bättre är inget att göra åt. Bara att gratulera. Hem med hel bil var extra skönt då vi skulle börja vår hemresa redan i veckan som kom. 

Hemresan till Spanien gjordes i etapper där vi bl.a. gjorde hembesök nere i Jonstorp hos sponsorn  RP Motor och Simon Heffa Nilsson för att bl.a. se hans Peugeot rallybil. Sedan supermiddag hos våra vänner och varma supportrar Bengt och Anita Almqvist i Malmö. Jo nog har rallyåkeriet inneburit många trevliga tillskott i livet allt. I södra Frankrike fick vi infallet att besöka den stora vingården Chateau De Lastours i Portel Des Corbieres. Anledningen var att ägaren där hade byggt testvägar där som WRC teamen har använt sig av. Det har även anordnats Rallycross där och tror även Paris-Dakar deltagare testat där. Jag var där med Mats Lundgrens UM-tour där på den tiden vi åkte buss och då Per Carlssons Rallytravels föddes. Häftigt komma dit 25 år senare och känna igen sig. Personalen vi nu träffade måste ha varit i blöjåldern eller rentav inte ens födda då. Svårt begära att de ska minnas nåt då. 

Tyvärr hade vi inte råd att stanna ytterligare en månad i stugan. Augusti är lite för varm här i Spanien. Det får vi ta med oss till nästa år. Mycket beror ju på vad som händer med sorgebarnet husbilen som ju förstört tre år av Sverigesomrar. Den som lever får se.

Resultat HÄR

Utan att gå in på detaljerna om eländet med vår husbil som nu stått på Spansk verkstad i snart tre år så hade Brittmarie klokt nog hittat och bokat en liten stuga för oss att bo i denna sommar. Visserligen bara en månad men bättre än ingenting. Målet i år förutom att hälsa på barn, släkt och vänner var att vi skulle få tävla tillsammans i Slottssprinten vid Eriksbergs slott utanför Katrineholm. Ett årligt arrangemang som vi gillar därför att det ger möjlighet till lite utökad samvaro jämfört med vanliga rallytävlingar där alla har jättebråttom hem efter målgång. Tyvärr ingick den inte i vår 1300 Rallycup så vi tog ut vår AppK Zandra istället så hon inte skulle becka ihop.

Till saken hör att vi blev kontaktade av en trevlig tjej på en reklambyrå som sökte ett äldre par som sysslade med något fart- och actionfyllt på äldre dar. Via google hade hon hittat mig samtidigt som Annie Seel hade föreslagit oss från annat håll. Efter en presentation på ett zoom-möte så gick de igång på alla cylindrar. Vi var tydligen väldigt lämpliga för ändamålet. Grejen var att visa när gamla människor kan fortsätta med det de älskade att göra i sin ungdom. För vår (min) del rally. Jag såg ju tillfället att marknadsföra sporten jag älskar. Att uppdragsgivaren var en bank som lånade ut pengar till oss äldre med fastigheten som säkerhet var kanske inte optimalt men det var inte det primära för oss. Jag fick börja med att leta bland gamla foton som skulle visa mig i min ungdoms dagar. Det gick ju ganska lätt nu pga skrivandet av denna bok och alla foton jag skannat. Vi hittade även några filmer på nätet som de kunde ta glimtar ifrån. Sedan ville de förstås ha bilder från nutid. Vi föreslog då att de skulle komma till slottssprinten då vi båda var med. Det bestämdes att fredagen var bästa tillfället då vi ändå skulle vara på plats för att köra ett uppvisningsrace för historiska bilar på kvällen. Tur var väl det för det tog mer än hela dagen. Ett filmteam på sju man uppenbarade sig på fredagsmorgonen och sen var det full aktivitet ända fram till start på kvällen. Då filmade de lite åkbilder. Sen fortsatte de någon timme efter att vi gått i mål. Så de fick flera timmars film att klippa och redigera ur. Slutresultatet blir en 40 sekunder lång film. Så nu förstår vi lite bättre hur en reklamfilm kan komma att bli till. Inget för amatörer.

Uppvisningstävlingen på kvällen var enkel men rolig. En kort men intensiv sträcka på ca tre kilometer kördes två gånger. Innan hann vi att snabbt reka två gånger och skriva egna noter. Det funkade bättre än väntat med en rostig Ola och ännu rostigare Britta.

På Lördagen var det så dags för huvudtävlingen som bestod av fem SS. Med startnummer 119 kändes det lite ovant faktiskt. Har nog aldrig sett så många parkerade rallybilar längs med en sträcka som SS1. Tävlingsmässigt gick det inget vidare trots att vi tyckte vi körde bra. Vi kunde jämföra med den enda andra Suzukin i startfältet som startade framför oss. Den var betydligt snabbare. Bortsett från hur vi själva presterat så kan vi bara gissa att den här AppK Zandra är lite för svårkörd och kräver för mycket av ett gammalt pensionärspar. Viktigt var ju ändå att vi fick en genomkörare innan Kullingstrofen i slutet Juli som är en cuptävling. Där kör vi med vår gröna Lazlo som är lite snällare.

Kan berätta att det hittills blivit en film på 40 sekunder och två stycken på ca 15 sekunder. Förutom i TV så har vi sett dem på Youtube. Där har de så här i slutet av oktober 2024 tillsammans visats 

Resultat Lördagen HÄR

Detta var en gammaldax RSB med vändsträckor som jag och Pehter Linge skulle ta oss an. Pehter har ju varit en stor bidragsgivare till vårt tävlande sedan MSR förra året. Dax för lite rolig “pay back”. Den här gången var det Figges tur att följa med och serva. Han gjorde det genom att ta sin egen husbil så vi hade husrum både till lördag och söndag. Det blev omvägen till Tranås via Linköping av två anledningar. Jag skulle nämligen dela bil med min son Peder som skulle göra långloppspremiär hos Hasse Söderström och hans STEC. Vår tävling skulle ske först på söndagen men det blev lämpligast att parkera Figges husbil där på Sviestad för att hinna träffa både Hasse och Peder redan på fredagskvällen. Peder skulle vara där på lördagen för att se och lära. I Linköping ligger Transport-Trading som drivs av rallykillen Thomas Damm. Där svängde jag in för att hämta en komplett axel till vårt rallysläp då den befintliga nog hade gjort sitt. Två flugor på smällen alltså. Oj vad släpvagnsprylar där fanns. Imponerande. Jag o Figge drog till Tranås tidigt lördag morgon med servicebil o släp.
Fem specialprov skulle köras. Det svåraste var nog efter vändningarna då man fick åka tillbaka i sitt eget damm. Vi hade en rolig dag tillsammans med Peter och en massa andra tävlande. Dock väntade ju Peder med familj på Sviestad så det blev omgående avfärd de tio milen norröver.

Resultat HÄR